Klickerintroduktion

Klickerträning är instruktörers slanguttryck för operant betingning - vetenskapliga principer som beskriver hur beteendet utvecklas när ett djur påverkar omvärlden, arbetar operant.

BF Skinner var mannen som beskrev och utvecklade den teoretiska modellen av inlärning, denna operanta inlärningsmodell använde han även vid praktisk träning av djur.

Klickertränare finns inom många olika områden i hundvärlden. I utbildning av service- och signalhundar, sökhundar inom olika områden, räddning, minor, kantareller mm.

Utställningshundar tränas för att stå snyggt och att röra sig bra i ringen. Agilityhundar, polishundar och lydnadshundar, klickerträning kan användas i inlärning av vilket beteende som helst. Det finns klickertränade hästar, lamor, elefanter, apor, grisar jag har till och med sett en akvariefisk som är tränad med operant betingning. Självklart ska vi inte glömma delfiner, som tillsammans med sina tränare var med och lade grunden till de kunskaper som finns idag.

Karen Pryor är både biolog, zoolog, forskare och författare, 1963 var hon tränare för Hawaii´s Sea Life Park och där hon startade att utveckla operant betingning i praktisk träning med delfiner och andra djur. Hon har skrivit många böcker och artiklar och är en auktoritet på tillämpad operant betingning.

Det viktiga i klickerträning är egentligen inte klickern eller belöningen. Vad klickerträning handlar om är förstärkning av beteendet i rätt ögonblick. Förstärkning kan vara vad som helst som hunden tycker om. Godis, leksaker, smekning, en rolig övning mm. Klickern ger information till hunden vilket beteende som ger belöning. Det går att lära ett djur allt den fysiskt och psykiskt har förutsättningar att kunna klara av.

Timing är viktigt dvs att klicka i rätt ögonblick. Tänk på att ge förstärkningen så fort du kan, även de sekvenser av beteenden som ligger mellan klicket och förstärkningen (ex godbiten) blir ju förstärkt. Tänk dig att du tar ett foto med en kamera. Det är den timingen du vill ha! Hunden visar ett beteende, klick -"perfekt, bra, vad duktig hunden är". Du hann med att ge förstärkning på rätt ställe, du fick ett "foto" av vad du ville belöna. Det är vad hunden gör när den hör klicket som den kommer att upprepa igen.

Oftast när man börjar med klickerträning, är det si och så med timingen. Var inte orolig du lär dig under tiden du tränar. Börja med en övning som inte har någon betydelse för dig, kanske en cirkuskonst.

Man kan utnyttja kunskapen om (Click for action, feed for position) klicka för beteendet och förstärk positionen av det. Om jag till exempel vill lära in att hunden ska snurra i en högersnurr (hundens sida), så klickar jag för att hunden vrider sig åt höger men ger förstärkningen längre fram i snurren, så att den blir mer än hunden själv kan just då.

Glöm bestraffningar! Träna med positiv förstärkning. Tänk på vad du vill att hunden ska göra, istället för att tänka på hur du ska få bort ett beteende. När hunden visar olika beteenden vid inlärning, så väljer vi att förstärka det beteende som vi vill få fram och väljer att ignorera, låta bli att förstärka, beteenden som vi inte vill att hunden ska upprepa.

Kommendera inte hunden! Den kan inte vårt språk, alla ord och tecken måste läras in. Tala om för hunden vilket beteende du vill att hunden ska utföra, sätt sedan namn på det, så slipper du tjata. Klicket är inget kommando, ljudet betyder för hunden att den just gjort något bra och förtjänat en belöning (godbit, eller liknande). Man inte ska ALDRIG klicka för att få uppmärksamhet eller för att kalla in hunden. Då förlorar klickern sin betydelse och blir en inkallningssignal. Man kan använda klickern i inkallningsträning men då ska man klicka närhunden kommer, eller när hunden tar kontakt dvs markera för hunden när den gör rätt.

Vi kan forma de beteenden vi vill få fram, genom att förstärka det beteende eller den del som ingår i beteendet. Denna process kallas Shaping (engelska för formning) - det kallas även "successiv approximation" . Man sätter upp ett mål för inlärningen och tränar sedan hunden successivt närmare målet. Om vi till exempel skulle träna hunden till att lyfta på en tass, skulle vi klicka för minsta rörelse på den tassen till en början. Nästa steg skulle vara att avvakta och se om hunden lyfter den högre, klicka och belöna, tills vi har fått tassen så högt vi vill. Vi kanske vill att hunden ska vinka. När hunden kan beteendet är det dags att "döpa" det, dvs sätta namn, handtecken till beteendet. Så blir namnet på beteendet en retning som efter träning utlöser beteendet.

Vi kan också använda ett target för att lära hunden beteenden. Ett target kan se ut hur som helst, det vanligaste är en pekpenna, där man lär hunden att nudda änden med sin nos. När hunden kan det kan vi använda pekpennan för att få fram beteenden.

Vi kan också använda en reell förstärkning och locka fram beteendet. Ex godbit vid näsan på hunden och locka den att följa.

Copyright Marie Fogelquist ©

Källor:

Marian Bailey och Bob Baiely, kurspärm 2001 och 2002

Pryor Karen (1996), HUND & DELFIN, Hundens Förlag, Örebro, ISBN 91-973079-0-4

Pryor Karen (1985), DON´T SHOOT THE DOG, Bantam Books, New York, ISBN 0-553-25388-3

Pryor Karen (1994), LADS BEFORE THE WIND, Sunshine Books, Washington, ISBN 0-9624017-3-0

Hallgren Anders (1990) SHAPING, Jycke Tryck AB, Vagnhärad, ISBN 91-970697-9-5